Stig Dagerman av Linnea Lundin

Stig Dagerman

Stig Dagerman föddes hösten 1923 i en liten stad i Norrgärdet i Älvkarleby, norra Uppland. 

Han växte upp hos sina farföräldrar och han träffade väldigt sällan sina mor och far pga att fadern jobbade som bergsprängare i Norrland och modern som telefonist i Härnösand, även föräldrarna levde ifrån varandra. Dagermans första nio år i livet, de han spenderade med farföräldrarna, säger han var de bästa i hela hans liv och det speglas i hans bok Ett barns memorarer. 

När Stig var 13 år flyttade han med sin pappa till Stockholm, det var första gången på flera år de umgicks med varandra. Direkt när han kom till stor staden sökte han sig direkt till politiken, framförallt till anarkismen och syndikalismen och när han var 17 år var han med i SUF(Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund). Syndikalismen som ideologi skulle Dagerman bära med sig hela livet. Det var även i SUF han lärde sig skriva, mest krönikor och dagssedlar. Stig träffade även sin första hustru i SUF, Anna-Marie Götze från Tyskland, hon och hennes familj hade flytt från kriget. Även om Anna-Marie och Stig skiljde sig så var Stig ofta hos familjen Götze, han flyttade tillochmed in 

1940 mördades farfadern av en psykiskt sjuk man och kort tid därefter dog farmodern av en hjärnblödning. Detta var väldigt påfrestande för Dagerman som var väldigt tajt med sina farföräldrar så han försökte ta sitt liv genom att gasa sig själv i en bil, han försök misslyckades, han ångrade sig. Men det var det första i en rad försök. 

Man kan säga att han var självmordsbenägen hela livet. Dagerman sov med knivar i sängen för att kanske någon gång dö av såren. Han behövde döden precis som en lindansare behöver sin balansstång. Han sa sig själv lida av en djävulsk obotlig sjukdom, ett evigt hat till sig själv, inget kunde trösta honom, inte ens kärleken eller hans framgångar som var väldigt unika. "Jag blir en sådan slav under mitt namn att jag knappt vågar skriva en rad för att skada det".

Det är i dödens närhet hans prosa blir mest angelägen och detta speglas väldigt mycket i hans böcker och noveller. tex i Att döda ett barn. (prata om senare) 

Det var i militären Dagerman skrev sin debutroman, Ormen, han var då 22 år och romanen  hade temat skräck och ångest, vilket är väldigt ovanligt för en debutroman.

Ormen utspelar sig i en trång barackmiljö och min egen teori är att han försökte få ner hur han kände till sig själv, jag tror att han kände sig instängd i sin egna kropp. 

Romanen blev väldigt kritiserad i början men efter ett tag förstod kritikerna och läsarna mer om vad boken handlade om och därav blev den populär. 

Några år senare blev han anställd på Arbetaren, som var en dagstidning, där skrev han både romaner och noveller. Stig höll kvar vid samarbetet med Arbetaren livet ut, det var även dom som först som kom ut med hans dödsbesked. 

1946 skrev Dagerman De dömdas ö och den är skriven i August Strindbergs hus och det är en väldigt psykisk bok som påverkar en mentalt. Bara året därefter skrev och ressigerade han sitt första drama, Den dödsdömde. Den hade premiär på dramaten och samma år släppte Dagerman en novellsamling, Nattens lekar, som fick otroligt bra respons. 

1948 släppte Stig Att döda ett barn som är en novell som handlar om en lite kille som skulle springa över gatan för att hämta socker och blir då påkörd av en man.(prata om mer senare) 

Stig Dagerman dog en väldigt tragisk död, han repeterade sitt första självmordsförsök och denna gången lyckades han, gasen från bilen dödade honom, han o kolmonoxidförgiftad. Året var 1954 och Stig var djupt deprimerad, han åkte in och ut från sjukhuset mellan alla självmordsförsök. 

Egentligen kunde han tagit sitt liv mycket tidigare i livet men han har alltid på något sätt ångrat sig i sista sekund och det gjorde han troligtvis den sista gången också. När man hittade honom hade han stängt av gasreglaget och försökt ta sig ut ur bilen, men det var försent. 

Det sista han skrev publicerades i Arbetaren samma dag som han dog 

"Lagen har sina blottor. Hund får de fattiga ha. De kunde väl skaffa sig råttor, som är skattfria och bra. Något måste beslutas: Hundarna skjuts, inte sant?

Nästa återgärd: de fattiga skjuts, så spar kommunen en slant."

Personligen gillar jag den lilla texten, den är kort, simpel men betydelsefull. 

Även på hans gravsten skrevs hans egna ord som låter " att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken". 

Stig Dagerman hade ett kort men väldigt händelsefullt liv och pga hans böcker kommer han leva vidare i mångas minnen, händer och ögon. 

Att döda ett barn 

Den handlar om ett barn som hämtar socker till sin mamma hos deras granne, och en lycklig man som är påväg till havet med sin flickvän. Barnet går över vägen med sockret samtidigt som den lyckliga mannen tittar på naturen och kvinnan som sitter brevid honom blundar och fantiserar om havet. Efteråt är allt försent. 

Novellen utspelar sig på landet en varm sommardag och själva historien utspelar sig under en 10 min period. 

Att döda ett barn är en väldigt gripande novell. Man fick direkt veta vad som skulle hända men Dagerman lyckas ändå hålla novellen spännande och man ville läsa mer och mer eftersom man fick aldrig veta hur eller när barnet skulle dö. 

Dagerman beskriver inte kollisionen så mycket, vilket jag tycker är bra, han bygger upp historien så när kollisionen sker så når storyn klimax och just själva krocken sker i ditt huvud. Jag tycker att det gör att historien har klass. 

Novellen har två parallelhandlingar som sedan möts i slutet och jag tycker att Stig binder ihop dom och han hoppar lagom mycket mellan historierna utan att göra en förvirrad. 

Novellen gör mig medveten om att inte ta allt förgivet, livet kan ändras bara på några sekunder. Livet är inte förutsägbart. Att man resten av sitt liv önska att få tillbaka den minuten i ditt liv, för att kunna göra allt tillrätta. Men livet är så pass grymt att efter en sådan händelse är verkligen allt försent. 

Min egna teori varför han skrev så som han skrev är för han själv har haft dödstankar sedan barnsben och att vissa saker i livet kan du inte ändra på, gjort är gjort. Något sån här hemskt kan hända den bästa och det gäller att kunna släppa taget och gå vidare. 

Att döda ett barn var även en reklam för trafikverket, håll alltid ögonen på vägen

Jag tror det är en väldigt bra tankeställare så man lär sig uppskatta det man har och att berätta för de du bryr dig om, hur viktiga dom egentligen är. 

Källor:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman

Ne.se 

Gamla anteckningar om Stig och Att döda ett barn